… regnbågar!

Lånar lite av Herrey’s gamla fina inledningstext, för att beskriva torsdagskvällens segling med Fortsättningsgruppen. Det hade åskat i närområdet under eftermiddagen, men inte nära Långö och de mer centrala delarna av Karlskrona. Vi placerade ändå träningen nära udden på Långö för att snabbt kunna ta skydd om åskan skulle komma till oss under kvällen. Vi pratade även ihop oss om hur vi skulle agera om åskan kommer.

Träningen inleddes i strålande sol. Efter en genomgång av hur starten i en kappsegling går till och framförallt hur man kan tänka när man planerar sin start, var kvällens första övning en start med kryss-länsbana. Mellan racen var uppgiften att träna på att backa (att backa eller glida bakåt med en segelbåt kallas ”dejsa” på seglingsspråk). Det är lite klurigt, med tanke på att rodret ”fungerar tvärtom” när man backar. På himlen tonade mörka moln upp sig, men de hade en förmåga att runda oss och vi varken hörde, såg eller fick notifieringar via mobilen om att åskan var nära oss.

Men när vi kommit halvvägs i tredje racet kom det plötsligt en knall som inte var så jättelångt borta. Vi avbröt omedelbart racet och fick på bara ett par minuter in seglarna i skydd av Långö. Men efter den där första knallen höll sig åskan lugn. Vi seglade/släpade ändå in allihopa längs Långö och in till vår brygga. Där förtöjde vi jollarna och gick upp och fikade. När åskan fortsatte hålla sig borta drog vi sedan upp jollarna och riggade av dem i regnet. På himlen bjöds vi på två hela regnbågar, varav den ena lyste otroligt starkt. Magiskt vackert!

Vi har stor respekt för åska. Det var gott att se att våra rutiner fungerade och att vår förberedda plan fungerade bra.